Jag känner mig slagen,
besegrad innan jag ens klivit ut på fältet...

Jag känner mig hopplös,
trots att allt flyter i sin gamla takt som förut...

Jag känner mig misslyckad
trots att jag ännu inte gjort något fel...

Men jag känner spänningen,
nervositeten då jag vet att jag går mot min död

Det värsta är ändå kunskapen,
vetskapen om när den kommer och hur

Jag vill gråta, skrika och springa iväg
men ändå fortsätter jag framåt

Jag vill försvinna i ett tomrum
och bli fri från känslorna som förföljer mig

Men jag kan inte bli fri
aldrig någonsin då jag blir bränmärkt i min själ

Jag blir aldrig fri
känslorna ekar i mig förevigt