plockar
ur mitt bröst
drömmarna
om oss

betraktar det
som aldrig blev

skönheten
vi mist

en ensam tår
sörjer din väg
från ofattbar
skatt

det ögon
viskat då


lämnar allt
åt jorden
att nära
nya frön

och låter
regnet
tvätta rent

två vilsna
själars
sår