det var du
som smälte rustningarna
och sprängde murarna

det var dina händer
som stillade min kropp

din mun
och dina dimgrå ögon
som andades hopp

bitterhet rann bort
lämnade stål i skärvor

det var du
som kom

strålande vacker
som högsommardagar
log du
och gav mej bägaren

och jag drack
och jag drack

som en ökenvadrare i oas
lät jag vätskan
skölja över varje cell och varje nerv

euforiskt
glupskt
tanklöst
blundade jag

och

tömde

kärlet