i dansen
i dimman
vi möttes
som gudar

och stjärnorna jublade

du tog min hand i din
inget kunde varit mer rätt
eller självklart

skyarna hade väntat



det som alltid varit förlorat
som fattats livet
föddes där

när längtande hud
och brinnande viljor
exploderade

då

min älskade

då





någon skrattar nu
högt och rått