Den är här nu; tystnaden.

Den rinner ut över min kropp. Den punkterar mitt hjärta, pressar luft ur min mun, tar min puls och ger den resonans.

Den är här nu; tystnaden.

Den sträcker sig som en storm ut i rymden, den är en ändlös slätt av ingenting. Förmörkar vissnat gräs, tundrans omätbarhet, himlens oskiljaktlighet, alltings avståndslöshet.

Den är här nu; tystnaden.

Den gör mig liten genom att göra allting annat stort. Den låser in mig genom att släppa ut mig. Den är här nu, den skrämmer mig. Den tar aldrig slut. Den tar aldrig slut. Den är ansiktslös. Alltid ansiktslös.

Den är här nu; tystnaden.