Snälla, bli min igen. Låt mig vara kvar...

men sedan byter jag tracklist,

från Vad som helst för dig till Jag vet nästan ingenting om dig.

Now playing:

Finns det en så finns det flera.

"Jag behöver inte dig" säger jag till din hånleende Facebook-profil

men om jag ska vara brutalt jävla ärlig så kommer här en lista på alla saker jag avskyr med dig:

din kaotiska personlighetsklyvning

dina anorektiska pianofingrar över tangenterna

din sötsliskiga grop i hakan

och framförallt ditt genuina kråkskratt.

(egentligen är ditt skratt som en porlande vårbäck men det uttrycket får mig att vilja stoppa fingrarna i halsen och kräkas upp min tacos)

Gå nu, jag vill att du ger dig av

Jag måste medge att jag saknar dina kramar...

men det är allt.

(Helvete heller. Jag saknar hela dig och du är anledningen till att mina dikter är så osammanhängande och avhuggna nuförtiden.)

Editerar: Förlåt. Ditt skratt är något av det finaste jag hört och jag överanalyserar nog bara hela situationen.