Egentligen borde hon inte misshandla orden såsom hon gör

(med en rostig brödkniv rakt in i frontalloben.)

men när livet känns som en hög blodiga, söndertrasade inälvor

är det svårt att låta bli.

Det luktar grisblod i trettiogradig solvärme medan hon

(vilt skrattande likt en psykopat i svettig tvångströja)

smetar ut sin egen hjärnsubstans på den kladdiga datorskärmen,

myggorna surrar upphetsat.

"Är det såhär ni bär er åt, va, era jävla rövslickare?!", vrålar hon

(för ibland krävs det blod i Shakespeares morgondagg)

och sedan sjunker hon ihop, återvänder till verkligheten,

betraktar sitt bisarra verk.