Vad gör mest ont?

Den djuriska hinnan över dina vanligtvis så vänliga ögon eller salivdropparna som träffar min kind tillsammans med vredgade ord?

Det faktum att du inte vet var du ska göra av dina händer och därför håller dem i ett krampaktigt grepp över köksstolens rygg?

Bitmärkena i jeanstyget (mörknat av mitt eget saliv, mina egna tårar och mitt eget snor) bakom den låsta badrumsdörren?

Jag vet inte.

Vad gör mest ont?

Kanske tilliten som ligger i spillror över hela köksgolvet?