Trots att jag blott viskar samma sak
i ändlöshet kan orden ändra innebörd,
och ge dig nya meningar, ånyo göra dig berörd,
samt göra vägen som var krokig fin och rak.


Förtär mig som jag vore dagens kött
och släpp mig fri från detta papper
så skall jag, eftersom och i etapper,
väcka en gnista i dig som har dött.


Ta med mig överallt och låt mig andas.
Se genom mig som en filtrering
och gå med mig, följ blott min ledning,
så skall jag visa dig hur allt förvandlas.


Byggnader du förr har sett kan skifta form,
gator leder nu till annorlunda platser,
människors ord ges nya föresatser,
och det som förr var märkligt blir en norm.


Det som förr har saknats finns nu där,
och nya dörrar visar möjligheter.
Det som förr var miltal är nu blott meter
och det som förr var långt bort finns nu här.


Du frågar mig: 'vad har du gjort?!',
men jag har blott förhöjt din känsla,
väckt allt det bästa som det sämsta,
och dina inre drifter skickligt smort.


Man skall sen säga: 'den är frihet!',
och trycka mig på nya papper,
men du har förstått, du som är vacker,
att man måste äta mig i ändlöshet.