Grannen står och väntar, de skakar hand. Någon står och väntar på att något ska hända. Vi är i Prag. Det är solsken. Vi bor här, men det gör inte mannen som pratar i telefon. Det är öppet till redaktionen i skumrask, och med lapparna han skrev och lade på sin byrå. Ord om att komma genast, för kvinnan ensam i sin säng. Som inte visste att någon såg på, och får sin ros. Kniven är vass, lockarna hänger böjda och bruna. Stressad av speglar och ett möte inne i bussen, och en verklighet. Att vara i verkligheten länge, sedan sova, sedan skära en bit av håret. Ingen ögonkontakt. Jo, väldigt mycket ögonkontakt och ett stadium av trans. Inget blod, bara något nytt. Glasögonen av. Jag säger till den personen att jag älskar henne. Och hon vill kallas hon.