”Och yttermera säger jag eder: Thet är lättare, at en Camel går genom et nålsöga, än at en rik kommer i Guds Rike. När Lärjungarne thetta hörde, wordo the ganska förfärade, och sade: Ho kan tå warda salig? Tå såg Jesus på them, och sade til them: För meniskor är thet omöjeligt; men för Gud äro all ting möjeliga” (Matteus 19:24-26, Karl XII)

Jaja, Gud och thet. Men vi är ju människor vi. Jag kände en gång en människoson som kallades för Kamelen. Kanske var det för att han rökte Camel, eller för att han hade en antydan till puckelrygg. Trevlig var han iallafall. Söt, cool och belevad, underbar svada, kostlig och artistisk smak, smäckra och knotiga ben, blek, fräknig och intressant, lite fresh & harsh Rasputin dandylook sådär med en subtil doft av hallon och hasch, stark och arbetsam när det verkligen behövdes.

Sedan blev han kär i mig och jag likasamma och det var ju ett helvete för vi var ju släkt till släkten och släkten är ju värst som alla vet.

Va fan skulle vi göra? Oidipus & Faidra, i helvete heller, de dör ju på slutet båda två. Så kan vi ju inte ha det. Här gäller det vara rådig och repa, om man vill in genom Jerusalems stadsmur.

Jag tror att det var så här, fast jag kan ha fel: vi delade upp betinget. Jag tog den fysiska vägen, gick på knäna och gisslade mig med nålar för att komma igenom låga porten, medan Kamelen körde mera på det astrala ögat och delade upp sig i poetiska kvarkavatarer.

Frågan är bara om vi kan sätta ihop beståndsdelarna igen och bli härligt frälsta.