Ofta sover jag med lyset tänt,
Rädd för vad jag i dunklet ska finna,
När tankarna viskar högt har jag känt,
Att jag själv träder fram ur nattens dimma

Blickens vita lans genom mörkret sticker,
Från mig till mig, igenom mig så stilla,
Kylan överallt, i spegeln där glaset spricker,
Jag vet vem du är, som vill mig så illa

Du har följt mig länge, nu är du här,
Lockar mig mot en värld jag inte vill möta,
Fylld av spätt och svärd som bränner och skär,
Ta min hand, här är hemma, ditt sinne ska vi blöta

Först ett bad i ångest, sen ett dopp i vemod,
Nu ska vi tvätta bort denna förtäckta yta,
Här kommer tårar, ångest, och se där lite blod,
Gott, du är människa, låt själen flyta.