Jag knyter näven i fickan, naglarna gräver sig in i handflatan
Det rycker i armen, jag vill slå, slå hårt, slå hårt mot den som stör min trygghet!

Jag gör mig tung, gör mig så tung jag bara kan,
Benen vill springa, vill springa ikapp, vill springa ikapp den som ruckar mitt revir

Jag biter mig i tungan, biter så blodsmaken sprider sig i munnen
Vill skrika, vill skrika ut min sorg , vill skrika ut min sorg över min sargade vän

Men, fickan är så trång att handen inte kan komma ur utan att knyta upp sig,
Asfalten suger skorna så hårt intill sig och släpper mig inte om jag inte går långsamt
Munnen förblir stängd till luften jag tappat hittar tillbaka igen

Himlen föll ner över mina axlar, fast jag vet att axlarna tillhör en annan
Tårarna som föll var inte mina, men jag kände dem på mina kinder
Hjärtats krampaktiga dunk, slog inte för mig.
De slog för dig

men det kommer du aldrig att få veta....