Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

en röst i öknen som ropar



längtans blå fågel
får inte sväva fritt
flyga vilse ut i tom rymd

hårt höll hon knuten
ropade och spände öronen

en dag landar tveksamt
andas sakta tyst och stilla


Fri vers av rebecca d
Läst 430 gånger
Publicerad 2006-01-24 08:07



Bookmark and Share

    Bodil Sandberg
Längtans fågel....kan det vara en duva...eller en sparv....nej den får inte flyga vilse....då orkar vi inte längre...vi människor...mycket poetiskt och tänkvärt
2006-01-24

    NoMi F
Så sorgsen men ändå hoppfull
Andas tyst
Känlsig fin dikt
2006-01-24

  Per Rydberg
Bilden:
längtan mot det himmelsblå
på väg mot vilse
men åter till jorden
landning i vemod
Så vacker och sorglig!
2006-01-24

  kath
den återhållna andningen när hon fått sin frihet ............ just då undrar vi om det verkligen går att andas och .... ja, ..............känner jublet av frihet ............

att inte få "flyga vilse i tom rymd"
att inte få ha sin egen längtan
2006-01-24
  > Nästa text
< Föregående

rebecca d
rebecca d