Suckande kristaller ögat födde
ur den mening aldrig du fick sagd
från din iris sorgens pärlor glödde
skimmrande längs kinden som smaragd

Välver ner och skiljs din bleka haka
drunknar i en fäll av siden ner
önskar dig förfluten tid tillbaka
men det som gått ur tiden finns ej mer

Tappert dessa bittra tårar strömmar
samman och förenas i ett hav
vaggar dig till ro i nya drömmar
sköljer bort de ord som ej blev av