Du stackars lilla blomma
som hänger i din vas
är solens strålar tomma
igenom fönster glas

Du minns din forna säng
bland tuvor och bland snår
den blomsterprydda äng
där dina syskon står

Du stackars lilla blomma
som längtar att bli fri
med blad så bräckligt tomma
som närs av apati

Du ledsna kaprifol
din sorg är svart som sot
du längtar efter sol
och markens mull slå rot

Men nu när du är fri
och solens strålar sluka
med viss melankoli
så saknar du din kruka