Skaldens död, bortgång inte ännu, fastän jag nästan trodde!
I går var det ännu mörk skymning, i morse väcktes jag av ljuset.

I går morse var morgonen ännu ljudlös, men nu i skogen
hoas, lockropas, visslas, knackas, de efterlevande vaknar.

I tidig gryning smyger räven, nattens sluga jägare med sin tjocka,
rödesvans på skaren till sitt bo i stenröset.

Solen sträcker sig över skogsbrynet efter en evigt lång tid,
framkallar alla efterlevande i sitt ljus och kelande värme.

Farvälet är för handen, snöstjärnorna slocknar snart —
i morgonsolsken strålar glasklara vattenpärlor!

Tack vintern. Farväl slitande vintervindar, välkommen gröna vår!
Jag väntar otåligt, du södervinds vänliga spelning!

© Heikki Hellman (120219)