det är något kvinnligt i att vara död ansiktet ger ringar på vattenytan i djupen greppar skeletten i hennes nervtrådar infernaliska djur glimmar i hennes iris avskurna hästhuvuden befolkar hennes bröstkorg hallucinationerna slänger med armarna går med släpande steg i hennes korridorer själen är ett isberg vi ser bara toppen som skuggfigurerna på grottväggarna hennes inälvor allting är rosenkantat ögonen uppspärrade som tagna av skräckväldet här står de vita parasiterna på de eldsvådda ängarna och sjunger här bor ingen skylten som pekar hit heter ingenting