Kan jag
få låna
din hand

Behöver en beröring
fylld med värme

Tänker på oss
hur vi
som utskurna ur omgivningen
ser varanda i ögonen

Vi fäller tårar
och ler försiktigt

Plötsligt faller vi framåt
genom varandra
rakt emot ingenting
medan våra ögon himlar

Svart

Vart är ljuset
som dina vackra tårar
bidrog med

Borta

Kommer aldrig mer igen

Hjärtat
tömt på färg

Från rött till grått
från kärlek till tomhet

Ensam svävar jag
i detta mörker
i någon slags förevig
sorglig salighet

Det är förvånansvärt
hur dina mörkaste sorger
kunde lysa upp så mycket

och bidra med så mycket liv
och ljus

Märkte du av reflektionen
i mitt leende

Kommer du ihåg det
nu när vi inte längre finns där

Vart är du

Kanske vi en dag
kan få föra en konversation igen

Kanske jag en dag
åter
kan få bli en del av dig

Men inte än

Först måste jag vänta

I tusen år
eller så