Insnöad i mitt eget vinterlandskap, medan solen börjar att lysa in, och våren sakta börjar komma.

Ni hemsöker min skäl och gör mig till er slav.

Ni tar kontrollen över tyglarna till min kropp och piskar mig blodig.

Kan ni inte bara lära er att jag är överordnad er?

Egentligen.

Kan ni inte bara inse?

Nu är allt jag har kvar min borttynande värld, och snön som blir till slask när satan gråter över er ondska.

Må snön komma åter, och skrämma bort er och era mörkröda ögon, som plötsligt börjat att dra mig isär.

Må någon öppna portarna, och kära vinter, kom åter.