Den var rymlig och ljus, vår lägenhet

men jag hade en svår belägenhet

för min far hade pensionerat sej 

 lämnat ansvaret med besked till mej:

jag fick tandläkarstol och tillbehör

fast jag var ju en riktig amatör

så jag skolkade bäst jag mäktade

strök ur tidboken ej besläktade

men en dag dök det ändå upp en tjej

hon var släkt till en släkt-till-släkt till mej

hon fick sitta i lilla väntrummet

medan jag sökte rätt på putsskummet

lilla spegeln och lilla borsthuvet

kände mej som det värsta torskhuvet:

kunde knappt sätta på ett vattenglas

skrapa tandsten och kolla diastas

jag försökte ge sken av skeende

log ett lamt tafatt tandkrämsleende

Doktorn grannen han var en rackare

hade mottagning i baracken där

på vår gårdsplan bredvid vår källarnisch

han var bortrest men hade fin affisch

på barackdörren och journalerna

låg i nischen, värsta annalerna

hemligheter som blev offentliga

det var tjockmappar rätt ordentliga

och så hade han någon utställning

det var 50-tal i sin slutställning:

historik över vårdutvecklingar

och en rikedom av förpackningar:

det var salvtuber och akryltuber

exponerade i små glaskuber

han lät hänga den på en vägg hos oss

men när jag skulle guida var förstås

denna utställning puts väck utan spår

inte minsta smolk smutsfläck eller sår

väggen ödslig och lika vit som förr

tomma tidningsställ och en öppen dörr