Samtiden har växtvärk
och bristningsärr i midjan

Kusliga sirener viner genom stadsnatten
Vi ligger hemma under täcket och vet
inte vad som hänt men vi vet
att det inte är något gott

Vi förlitar oss ännu på samma förövare
Bara de kan skydda oss mot rädslan för det andra

Långt bort har kommit närmare
och nära har blivit fjärran

Samma landsman du skyndar förbi
med blicken sänkt strax under ögonkontakt
blir din granne när han dör långt borta

Denna tid är psykopatens
denna värld är hans

och vi andra som förbannats med empati
vi har inte annat än att dra upp täcket lite till

Och vi förlitar oss på samma psykopater
för det enda som är värre än dessas tyranni
är de andras skräck och feghet
som speglar våran egen