Ibland är styrka blott ett namn.
Ett val för vissa.
Vem kan man egentligen visa sin sanna styrka för?

- Vekheten?

Styrka att få alla andra att tro att man är stark.
Ibland måste man vara stark utåt för att överleva.
En kamp i styrka, vagast blir kastade till hundarna.

Ensam är starkast.

Hun, du vet , the fight of the fitest..

Ibland undrar jag om folk är blinda.
Om folk väljer vad dom vill se.
Dom vill gärna ha stödet.
Ofta, en stadig hand i ryggen och en värmande omfamning.

Är det då styrka att behandla sin egen vekhet inombords?
Att sitta ensam och tänka, diskutera med sig själv.

Frågor som sällan får svar.
Styrkan i allt man gör, styrkan man måste ha.
Den måste alltid regera, allt annats stryks ur handlingen.

Skrivandet är en del av processen, ingen vet , det ingen kan läsa.
Mellan raderna står det stort!

Men kan man verkligen verka stark hela tiden?
Svaghet i muskler som sviker?

- Räknas det ens?

Svagheten att inte inse att ens egen styrka någon gång måste ebba ut?

Men min styrka är just nu det som får mig att springa runt i det eviga hamsterhjulet utan att höra alla tankar och känna alla känslor.