Minns den tiden
som vore den igår

vilsenheten
i verkligheten
i rummet mellan nu och då

Kärleken
den eviga
som alltför hastigt
rycktes bort

Underbart är inte kort

Förlorade illusioner

Brustna hjärtans längtan
efter tröst

Besvikelsens röst
Sorgens höst

Längtan efter närhet
nära tätt intill värmande bröst

Kärlek
är ingen lek
En smärtsam insikt
efter alltför många svek


Illusion skapad ur och av
skadad självbild och skev konklusion
efter verklighetens tillsynes
gällande faktiska form som norm ...

Älska - vad är det?

Det är väl bara att
slicka
sätta på
och skicka iväg ...


Så håller det på
några år
innan man resignerar
inför rådande revolverande situation

Kyskhetsbältet
sätts på
och alla aspiranter skickas iväg
utan eftertanke eller självrannsakan

Byter ännu en gång till rena lakan
Bunkrar upp förråden
inför den beslutade självförsakan
den röda tråden
från då till nu
ger vid handen är lämpligast för mig

Reglar och förseglar
mina allra innersta rum
Slickar mina sår
efter alltför många
missbrukade år

i väntan på dig
som är ämnad för mig

Dig som kommer att åter
förlösa mig

Dig som skänker mig tröst
när själen gråter

Dig som ger mig tron på
kärleken åter

Dig som får mig inse
att nu inte längre är då

Dig som får mig att se
till att förlåta mig själv
för att dig kunna ge
bekräftelse på

att den äkta kärleken
har en verklig chans
för dig och mig
tillsammans

Vi Två!

©Peter Stjerngrim