Inför gympalektionen var jag måttligt förtjust och som vanligt inte ombytt. Det var ändå  lite spännande att vi skulle vara i den nya sporthallen, Velodromen, som äntligen var färdigbyggd. Några av oss klasskamrater hängde på gräsmattan och diskuterade lokalens konstruktion. Var det sant att själva ovalen var byggd av en uttänjd livmoder från en jättekvinna? Vi  hade sett en modell av ett liknande bygge, den såg ut lite som en kamin med lång hals. Modellen var en förlaga till Världens Största Velodrom.  Vår sporthall var bara den Näst Största Velodromen. Men var den  verkligen byggd av en livmoder?

Då såg vi henne. Olga. Hon satt där på gräsmattan alldeles nära oss med benen i kors. Hon var en hopsydd odöd kvinna ifrån samlarstenåldern, naken med brun läderhud, storsvullen mage och inåtvända ögonvitor. Det var förstås hon som var byggnadsmaterialet. Men hon var knappast någon jättekvinna, bara lite längre än mig och med större mage. Så inte kunde det räcka med livmodern, här fick man nog ta till hela kvinnan. Skinnet borde nog vara segt, det hade ju hållt i 7000 år?

Klockan ringde in. Jag och en kille tog Olga under armarna, inte skulle hon sitta här alldeles ensam. Sportbruden joggade i förväg uppför trappan. Vi släpade Olga mellan oss. Hennes medvetandegrad verkade tillta successivt.

- Varför står DRAMA ovanför ingången, det är väl en Velodrom?  frågade Olga plötlsligt med hyggligt klar röst. Jag förklarade att vi bodde i en liten kommun med snåla resurser där man fick samordna Kultur och Fritid, och att Drama, om man nu skulle förenkla, var en slags Teater.

- Teater, är det sådana fantasier som uppstår i huvudet när man slår upp en bok? undrade Olga.  Jag sa att teater var mera fysiskt. Killen hade släppt taget så jag fick hålla Olga under båda armarna, baxa henne bakifrån.

Gympafröken mötte oss i läktartrappan. Hennes nya skor blänkte.  Hon undrade om Olga verkligen skulle sitta här hos oss andra. Jag nickade. Klasskamraterna som satt längre bort på raden såg inte åt vårt håll, men jag hittade en plats åt Olga bredvid den gråhårige herrn i den saltochpepparmönstrade ulstern, fällde upp sätet och satte mig själv bredvid i väntan på att föreställningen skulle börja.