Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

objekt3/dröm

meckad brun hårdrocksshop
smala sorkar snortar
packat och knökat
vi trängs och trånar

den bruna wannaben går en runda
jag hjälper att skynda processen
hysterisk diskussion bryter ut om
att det är inte ok jag skiter i det
och fortsätter med glöden

pyroteknisk vattenfest i Disneysregi

Toker bland hårdrockare tar mig på fittan av vad som han påstår en olyckshändelse
jag bryter hans finger
han har skrivit ner på datorn skulder hans vänner dragit på sig denna karnevaldag:
22 kronor Fredrik för svart kaffe och kanelbulle


badlakansbeklädnad
fet profet poet
jag känner mig naken
jag tycker sådär om punk

och jag hör mitt eget namn

ställningsbart tvåvåningsdagis
tioåringen med lugncancer kedjeröker
ansiktet som en utmärglad sjuåring


jag hör en röd orm säga att shoppen nu är grön
väl där är glöden som en avbruten istapp och
kackelackan igenproppad med smulor och jag hinner
inte känna Nejlikans utan river isär för att göra om
göra rätt när militärer stormar stället och jag
snabbt skjuter tallriken under soffan ett dåligt gömställe och de behöver
bapadadada och en av dem är jag jag hinner inte fundera

innan jag är i högkvarteret och innan briefingen är klar är jag
på en trappavsats med en plåtburk i mitt lag mot en plasmaplåtburk
vars röda strålar disintigrerar
jag instruerar den genetiskt inkomplette burken att sikta genom glaset och han
missar men ger mig täckeld och jag rusar mot platsen där jag vet
att det är på väg att
gå åt helvete

påvägen genom lyxkrogar som långsamt råkar i panik
träffar jag de där två som jag träffat innan så många gånger och de ler
du är du här kom här och jag protesterar för nu minns jag vem jag är deras motståndare

väl där rinner de av mig de leder mig och en dam en otroligt charmig dam jag tror hon är toreador
kommer fram och de talar med mig om omfamning att bli en av dem att leva för evigt törstig

jag visar henne flaskan med de hemliga inskriptionerna om törst

klipp

jag vaknar upp det är en mob de skriker mot ventrue gubben Reidar utanför sitt slott
alla vet att han är vampyr och när jag kastar mig i de iskalla vattnet för att de
inte skall få tag i mig förstår de vem jag också är och jag springer ifrån den rasande mobben in i skogen

Reidar öppnar porten och släpper ut sin attackgråsugga som sporadiskt hugger efter folk
han rusar in i sin borg porten slår igen

de gjorde mig till Gangrel

min skapare följer efter mig men hennes fortitude håller inte då jag kastar mig ner i kallt vatten
hon efter jag tror hon är död ha the irony och biter mina fingrar och hon lapar

då vet jag att vi kan ta hand om mobben rusar tillbaka till Reidar skingrar dem
och tillsammans med Madame människoflickvän in i hans slott upp i hans trapphus och in i hans etta på
sex kvadrat han ser så urskuldande ut med sin krumma flint och fönstret är öppet solen skiner in
han ryggar och vi ursäktar när han skäms

en tusenårig fejd lägger sig




Fri vers av objekt3
Läst 646 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-03-09 16:33



Bookmark and Share


  Joakim P Udd
undrar om markus skulle våga drömma om reidars attackgråsugga? men den gnidne toker (haha, that means two things, snål och tafsig) är snäppet mer illa. jag är osäker om det är humor eller skräck, eller om du bara är lite läskig. som människa.
2012-03-13

  Gothian X
Denna läser jag med behållning, verkligen en bra text!
Till den obstinate farbrorn under: Punkåren består om man verkligen är punkare, då är obstinat ett ord som är positivt och kännetecknar både dig och mig herr L-G.
2012-03-10

  Larz Gustafsson VIP
"Den ljuva ungdomen"W, som Skabb sjöng.
Minns mina egna punkår.
Intressant med din blandning av bizarr surrealism och brutal socialrealism.
Och kul att du är tillbaka, min vän!
2012-03-10

  Nanna X
bapadadada is the magic word
det är där du överger den synliga dagiskanelbullevärlden för den virtuella striden

härligt rörigt men jag hade nog inte orkat läsa den utan ångestdämpande ; )
2012-03-09

    Den försvunna
Momus saknar ordet unexpurgated i baksidestexter på böcker. Jag saknar det generellt sett. Utom möjligen hos dig. För det är alltid en associativ resa per trapets med dig; näst intill episk rundmålning denna gång med ett visst mått kallt stål.

Det är bra. Öppna andningsvägarna. För att kunna andas är allt vi behöver ett konstant inbördeskrig, saker som krockar med varandra och en konsensus om att ALLA ideologier ständigt borde sparkas ihjäl och säljas för en spottstyver i någon näraliggande bazaar. Först då dör slentrianen – och det slentrianmässiga vinglandet mot upproret.
2012-03-09
  > Nästa text
< Föregående

objekt3
objekt3