Under balkongen av månen 
från det avlägsna 
kommer din röst till mig 
genomskinlig lik dina tårar 
ledsen som höstens löv 
kommer till mig stönande
gråtande 
då snubblar jag i din sorg 
blir spriden 
springer med moln trots smärta av avståndet 
och går i skogen av hopp 
hämtar till dig 
fåglar av glädje 
för att återhämta sjungande och viskningar till din röst 





Jag hör fotsteg av din röst 
närma sig 
jag hör
känner
Det knackar på dörren. 
så jag gömmer min sorg ,min smärta och min ensamhet 
under mattan 
förbereder mina läppar för ett stort leende 
och öppnar dörren 
för dig 



Du okända 
ropa på mig på alla dina röster av häpnad 
bevilja mig dina livbåtar 
för mitt hjärta är en liten ö 
som strövar i ditt kärleks hav 




Om jag hade nära och kära 
skulle jag ropa på dem 
med din röst 
om jag hade ett hemland 
skulle jag göra dig till 
min födelseort 
men jag är en främling 
och ensam 
precis 
som 
din tår