Jag satte mig igår för att skriva till dig men fingrarna kunde aldrig tolka mitt hjärtas böner och skärmen framför mig förblev vit. 

Åh älskling 


Skogen tänds upp av min kropp 
kom nära 
viska 

Viska din djupaste längtans bris i mina läppar 
i mitt öra 
i mina sinnen 

Lyft dina grenar 
Blomstra 
Spira i kroppen som är perforerad av sorgen 


Var inte rädd älskling 
jag gömde min själ inuti dig 
Döpte ditt ansikte i mina tårar 
tårar i min handflata 

Korsa mig älskling 
perforera mig 

Låt oss vara intill 
sammanflätade såsom hjärtats tvillingar 

Rör mig 
andas mig 
sucka mig 

Rör mig älskling 
rör mig som Guds händer rör leran 
för att formas på nytt 


Älskling 


frosten hugger i min själ 
så hur flyr jag ifrån din kärlek 
när elden i mitt hjärta springer på alla håll 
i tal och i tystnad 



Du 

du min blonda skog 
Låt dina grenar klä mina 
smälta dina ben i tunneln av mina 
gå sedan 

men glöm inte att skrika 
motstå 
vägra 

och att skriva 


Efter dig 

lever jag i säsongen av kärlek som gäst 
Letar efter en liten bit av jord 
och söker efter en dröm 

när natten faller 
stiger jag ur min aska 
som en dimma på dina växter 

På mina jasminer söker jag efter våra dikter 
och våra torkade tårar 

så älskling 

Håll mig 
och vik mig 
vik mig såsom du viker pappret av mina brev 

vik mig 
som fjärilar viker sina minnen 
sina hemligheter 
och bered mig inför den långa resan 
till grunden av havet 
där kärleken och tårar är heliga 




Älskling 


sedan du gick 
viker jag mig ovanför mina sår 
för att tänka på doften av Ditt hav 
doften av dina skogar 

denna glömda doft av huden 
som var blandad med sorg och regn 



Hjärtat... 

Du som dekrypterar 
horisontens strängar med dina fingrar 

När tiden stänger sina dörrar för mig 
kliver jag på tåget av döden 
i samtycke 

håller tråden av din bortavaro i mina händer 
och drar den intill mig 
för att min död ska bli tillfälligt 
såsom sömn 

såsom 
...