Jag är en ekorre nu
jag är ockra och mönjeröd
kastar mig mot koboltblå kvällning
längs granars tinnar och sirliga spiror
stolt och vindlande stark

du är en gren nu
ett barrträds fasta fotfäste
vi är symbios
rastlöshet och vilsam stiltje
jag bär morrhåren lyftade och darrande nos
men du håller mig
som bar du något mycket vackert och skört