melodier av saknad till trumslag av väntan
en längtan som växer i vakuum
(jag saknar vingar varje gång du sjunger)

blickar kan mer än att döda
kanske är det därför vi ofta säger som mest då vi är tysta
du behöver inte säga mycket
en blick
ett leende
(jag brinner så lätt)

vi har liknat oss vid pusselbitar
just nu skakar en landgräns på spelplanen
bordet gnisslar lite lätt
men vi har redan sett tillräckligt
(jag bär alltid på vårt konstverk)

iskristaller smälter
livsgrönt gräs väntar tålmodigt under ytan
och när det sista vattnet runnit undan
uppdrucket av vårsommarens mjuka jord
då kan vi äntligen se på varandra
och viska

vi överlevde