konstant balansering
känslokvotering
fyller upp varje vrå av min tid
söker som alltid
en smula frid,
genom dimmor av då
kommer jag ofta på
mig själv sträckandes efter saker
jag inte kan nå
alltför tunn i min själ
letar jag efter något eller någon
som vill mig väl
ett ord eller handling
det spelar ingen roll
min egen förvandling
började ju ändå på noll
slumpartat felmatad, sönderpratad
lyssnar jag inte längre
till folk som tjatar