Jag trodde att den här vintern var oändlig,
nu ser jag redan sinnets vitsippsbackar.

Lärkor, snösmältningsforsar, små, små gröna blad.
Det klafsar om stövlarna, det sjunger av fågelröster,
överallt.

Jag kan redan nu vakna av morgonsolens strålar, även
om det ännu är långt dit.
Men bara tanken och vetskapen att det kommer sådana
morgnar,
jag vaknar tidigt nu.

Kvällarna är kalla och mörka,
jag sätter mig ute i min trädgård,
sveper kommande vårkvällar över mina axlar,
drömmer.
Tack för hoppet, tack för våren.

Värmen.