Och jag bad livet att det skulle döda mig lite långsammare
För jag vill så gärna älska att leva igen
Och med våren som sätter fart
Och tvingar bort mörkret
Så känner jag att en bäck inom mig kan börja porla
Och ta med sig sediment av ångest
Långt bort från min trasiga kropp

Jag vill över haven igen
Med mina lungor som segel
Fyllda med luft och frihet
Utan något rum för tomheten
Spökstaden i hjärnan ska väckas till liv
Fåglar ska bygga bon i armhålor
Och matar sina ungar med drömmar

Hela min kropp kan få bli vår igen
Med tusenskönor som växer i mina hårsäckar
Min utandning ska föra med sig Afrikas sand
Och kärlek ska bo i min blick
Och inte gömma sig i mitt hjärta
Hela jag ska älska livet

Och jag ska önksa vid vartenda stjärnfall
Att livet skulle vara naivt igen
Och att du skulle vara här
För då hade jag viskat pärlor i dina öron
Och frigjort dig från dina kedjor
Men mest hade jag önskat att du funnits kvar
Även när mina fräknar försvunnit