ångestens flyttfågel skådades aldrig på Afrikas himmel,
flög grymt bara mellan två hjärtan
barndomen tog slut vid ordet för mig
från dig kunde ingen stjäla sjuåringens sinne
urvridna, mörka knarkpåsar blev
godnattsagan, en blomstrande moder,
psykosens lekande sköldpadda
så lekte du länge
ändå ekade trädgården öde från din späda själs unga år
du var tusentals drömlösa mil hemifrån
akademikerns framtida jag,
hans självklara gråsprängda forskarögon förblev outforskade

den mörka sorgen förblev bitterljuvt vacker