Det är stjärnklart i natt.
Det är alltid nätter likt dessa
som Fröken Ångest
kryper sig nära.

Vi skedar,
hon och jag.
Bekvämt, tryggt,
hon fast vid min rygg,
krampaktigt.

Rakhyvelns vassa tänder,
smeker maniskt mina
lårs insidor.
Jag kan inte,
vill inte,
tänker inte,
sluta.

Inte förrän jag är perfekt.

För upp mina
blodiga fingrar
till min mun,
suger av dem.
Fröken Ana skrattar.

Det är det enda jag kommer äta idag.

Reser mig upp.
Måste lägga tillbaka
redskapet
i sin låda.
Perfektionist ut i
fingerspetsarna.

Mina ben darrar
sprickorna i mitt golv,
blir röda.

Det blöder liksom jag.