Jag tog av mig skorna
på den leriga stigen
gick färden mot målet
och den regniga våren

Du visade mig tecknen
väl dolda i avgrunden
i de bruna kvistarna
visade sig nyckelknippan

Jag gömde dem noga
paradisets nycklar
den bräckliga tråden
höll inte riktigt måttet

Du fick mig att tro
där i den karga jorden
fanns obeslutsamheten
täckt av lerig mossa

Vi balanserade på tråden
högt ovan labyrinterna
spindelnätet var svajigt
men vi klarade manövern

Jag köpte dina löften
och fick kärleken på köpet
du förvarade friheten
i ett smycke runt halsen

Du ropade efter lyckan
på den öppna savannen
fann du det du sökte
och den blanka ringen

Vi tog av oss våra skor
på den leriga stigen
gick färden mot målet
och den enda verkligheten