Resan från Kiruna börjar i baksätet, Pajala och tornedalen hägrar.
Bilen körs över landsväg genom olika byar, stora och små.
Skog, skog, skog och stugor,
vatten bestående utav små sjöar och så Torneälven.
Det är en förnöjsam stämning i bilen, vi skämtar och skojar.

I Anttis hoppar vi ut ur bilen, tar en bensträckare och köper på oss OLW.s lövtunna chips, drickor och jag tar nog för det mesta en Storstrut eller Top hat.
Vi kliver även lyriskt in i handelsboden och köper på oss torkat renkött.
Innan fortsatt färd passar mamma och pappa på att ta sig ett bloss.

Vi närmar oss målet, de 18 milen är förbi och pappa viker in på skogsvägen nerför backen. Vi omfamnas utav tallskogsfamnen och lugnet. Maten bärs in i kassar och stugan är något sval när vi kliver in. Radion slås på och veden antänds i vedspisen. Mamma gungar i den orange gungstolen och jag lägger mig på den lena varmmjuka sovsäcken i våningssängen. Jag läser den senaste Kalle Ankapocketen, är knappt halvvägs. Jag somnar medan jag hör mammas och pappas röster och andra trivselljud omkring mig.