Jag åker tåg genom ett platt fält som går upp och ner och formar backar
där klockor sitter högt i vita torn på toppen och spelar i en loop
där hästar springer löst och rannsakar sig själva
när människor tänker på livets mening och meningen med alltihop

Där vallmofält och rapsfält ligger bredvid sig och varandra
men ingen sitter bredvid någon annan och ältar gamla klischéer
utan samtalar om storslagna visioner och sina nya fina idéer
som leder till folkets storslagna demokratiska värden och räddande moral

Jag gräver i jorden och hittar gamla gravar och löften
där i bygden där de levde fanns ändå inget hopp
där gäss och änder hackade på varandra tills de blödde
när människor lade katter i säckar som hängdes opp
som de slog ner med stora träpåkar till glädje för varandra

Där igenom åker jag framåt, från ett gammalt helvete till ett nytt
men nu svälter inte statarna och torparna när domkyrkor får en vacker stuckatur
utan med sina storslagna ideal, stora som en satans jävla glytt.
Nu svälter alla långsamt fram sin egen död, men inte med åkrar och dödfött kreatur.