Nu är den sköna våren här,
men jag vill inte vara kvar,
jag vill se vad som finns där,
fast jag nästan inget har.

Ibland är jag en zigenare,
i mina vener flyter reseblod,
jag kanske lugnar mig senare,
men jag är full av luffarmod.

Några hästar vill jag styra,
spända vid en liten vagn
sedan på kontinenten yra,
och meta efter inget, utan agn.

Köra hästarna över öresundsbron,
hela vägen från Helsingborg,
folk har kanske tappat tron,
och tror mitt liv är sorg.

Men jag vill bara se något annat,
sova hos några vänner,
känna att jag inte har fastnat,
göra vad jag känner.