Trädens grenar är som svarta trassliga garntrådar


i den urtvättade himlen.


Solens strålar i vattnet


får det att se ut som lysande mjölk.


Hennes ögon bar en slöja


av nervöst skimmer över sig.


Hon brukade säga


att det var för sent för henne att bli hel


innan hon förde flaskan till sin läppar.


Hennes själ var ett svart salsgolv


med speglar överallt.


Hon var överallt.


Ingenstans.


Jag trodde jag nuddade henne ibland.