Ställer mig upp, reser mig långsamt.
plågsamt långsamt går det och det knakar i ryggen när jag sträcker på mig.

Morgonsmak i munnen och jag borstar tänderna.
Löddret rinner ner i avloppet och det ilar i mig när jag ser det försvinna.
Jag får ångest av allt som har med avsked att göra just nu.

Jag får ångest av att se dig gå på tåget, blir rädd när jag lämnar huset och blir orolig när jag har lagt på telefonen.

Klickar alltid först nu för tiden. Är alltid snabb med tummen på "avsluta samtal" för att slippa höra klicket i andra änden.


Jag lämnar.
Jag blir inte lämnad.