Ni vet, dagarna flyter på precis som alltid. Känns repetativt. Inte bra alls. Som att man missar livet. För att man inte minns sig själv.
Sorgligt.


Våran utveckling är invecklad. Jag vill hinna med och stå för allt, men kan inte se hur det går ihop. Till skillnad från dig, som inte vill någonting för att du redan har fattat hur det funkar.



Jag hörde att männsikan betsår av 60% vatten
60% - ingenting.


Kanske så är vi inte så värdefulla som vi tror.