En stjärnbilds fall
Det faller en stjärna
från himlens salong
ett kliv ur det dolda
från rymdålderns gång
Det famlar i det stora
ett ljus genom natten
i tomrummets ocean
över land och vatten
En planet av många
på sin egna färd
kring himlens mörker
i en frostig värld
Ett stjärnfall ur skyn
en önskan kan ge
det magiska skimret
som ögon kan se
Den far genom skärvor
och ger av sitt ljus
en galaxens farkost
som snart blir till grus
En stjärnbild i rymden
med många vänner
ett fall ur historien
av vemod det bränner
Det faller en stjärna
från himlens boning
men snart tänds nya
i fred och försoning