När jag nedsänkt i min egen röst
fogar ihop fragmenten
Blir jag ett med barndomsstaden och Elementen
som kan läsas tvåfalt. Som ett stilla regn på het asfalt.

Över nordliga vägar
kör jag könlösa bilar i fasta spår
Medan årstider växlar och lägger år till år
Som vore det vägen framåt. Och där har jag nog förstått nåt.