Jag känner det igen, jag vet ju vad du väljer
men tårar och smärta är något jag sväljer
djupt inuti och längre ner än så
du trampar runt omkring och väljer sen att gå.

ser in dina ögon, vem är det nu jag ser?
det smärtar till i bröstet, men ändå, jag ler.

Det du gav mig är nu tomt, genomskinligt och grått
och det ligger en skugga över tiden som gått.

Jag känner det igen, jag vet ju vad du vill
men ändå är det som att tiden står still

"Du gör vad du vill!" skrek rösten med förakt
men det är också det sista som blev sagt.

Nu klingar tystnad mot ekon från förr
och hålet i väggen, har nu fått en dörr.