det blöder , veclar ut sig, flyter
hennes ögonvitor som aldrig ägde det där skära skimret
jag letade efter henne överallt
barer, klubbar, alléer
vi var alltid var förbunda av en tråd
åren efter att hon lämnat mig försökte
jag ta livet av mig flertalet gånger

det fanns bara bitar kvar
jag håller krampaktig fast en sparv i handen
inga tårar befläckar mina kinder längre
det gråtonade landsskapet
duskapet
du skall stå kvar här
där jag ställde dig
innaglad , utstirrad , faststapplad
barbie

trekönat
applåderande strutformat
inga krusiduller
rakt på til' the end
route 66 to hell