dina blonda hårlockar
mjuka som siden
jaget som inte vet var det ska ta vägen
under tyngden av all denna skönhet
duet ligger omslingrat av bokstäver

jag försöker att inte domna, sövas, tyna bort
i dimmorna
dansar strimmor av ljus
dina fingrar är som ett barns
att inte le
vi blir stillastående
i tystnad
öar av ljud flyter
på ett ljusblått vatten
och allt är en döende sparv
en bortflyende dröm
en oåtkomlig melodi
en yttersta gräns
att inte le