ETT GENI.

Vinden är vresig,kölden sträng.
Ute vandrar en stalledräng.

Vägen är lång o kölden bister.
Då han i sång utbrister.

Vandringstaven stöder han sig på.
Tänk om han ett varmt loft kan finna då.

I Drömmen han spelar på handklaver.
Med pärlemor knappar,vad kan han önska mer.

Han är En Märklig-Man-Ett-Stort-Geni.
Han vandrade här,och frös precis som vi.

GBG.3/4-12 AV:Irene Åberg.