du ser på mig och undrar hur det är,
Jag vill så gärna tala om hur jag mår,
men inga ord jag kommer på.

Jag känner en djup sorg,
något som fattas mig.

Jag älskar dig och vill aldrig vara utan dig,
jag kommer aldrig att lämna dig,
men det är jobbigt just nu,
det har hänt så mycket på kort tid.

Jag vill bara gråta,
men du vet att jag inte kan.
Tårarna finns där,
men dom kommer inte ut.

Jag har många minnen,
men bara att åka hem är jobbigt.
Jag kommer nog att komma över allt,
nån dag,
men inte än.

Saknaden av min farfar och min far är stark
och jag känner mig ensam.

Jag vet att du förstår hur jag känner
men det gör det inte lättare för mig.
Jag kan inte sluta tänka,
kan inte sluta minnas.
Vill bara sluta att existera vissa dagar,
men det går inte,
det vet jag.
Vill bara att allt ska vara bra igen,
slippa känna denna outgrundliga sorg.

Jag jobbar så mycket jag kan bara för att slippa tänka,
slippa känna,
men vill vara hemma med er,
men jag vet inte om jag vågar,
för då tänker jag,
då minns jag.

Men när jag ser in i dina ögon,
ser jag en kärlek så stor,
när jag hör din röst,
är det som en varm vår vind som sakta smeker min kind,
när jag hör ditt hjärta slå,
känns det som om en stor våg tar mig bort från all smärta
och lindar in mig i en stor varm filt,
i himmelen...

Rakastan sinua Henrik