En vän jag träffade här om dagen
på Expresso House hon berättade
att en kväll när hennes son var i
11-årsåldern och han gått och
lagt sig, då kom hon på att
hon hade glömt att ta upp
tvätten från tvättstugan.

Så hon skuttade ner och på vägen upp
mötte hon en granne, som var så
ledsen, så hon sa att hon kunde
följa med grannen in till henne så
kunde de pratas vid en stund.
Hennes son sov ju...

Hon kände grannen väl. Grannen
var ensam med sina två flickor och
hon ensam med sin grabb. Så de
brukade stötta varandra om
det behövdes.

Jo, hon blev sittandes vid grannes
köksbord till sent in på natten. Och
då när hon tittade ut genom fönstret
mot gatan tyckte hon att det stod någon
där ute och vinkade åt henne. Två stycken.

Så hon gick fram till fönstret och upptäckte
att det var hennes föräldrar, som stod där.
Hon sprang rakt ut till dem och sa:
-Vad är det, som har hänt eftersom ni
står här mitt i natten. -Det är ju ditt fel,
sa de, du är inte hemma. -Det är jag väl
sa hon, jag var bara inne hos grannen
och pratade så kommer ni vad är det
ni vill, som inte kan vänta...
-Vi vill inget! Men din son Mikael ringde till oss
och sa att han hade vaknat, varit uppe på toa
och tittat in i ditt sovrum, då var din säng orörd.
Du hade inte legat i den. Det var mitt i natten!
Du var inte i lägenheten. Så han ringde upp oss
och sa att du hade försvunnit därför är vi här
nu du! Och vi tänkte först ringa till polisen...

Men så tänkte vi bäst att vi klär på oss och
kör till er innan vi ringer...